Bottenfärg · Regler

Vilka regler gäller för bottenfärg på båt?

Reglerna för bottenfärg följer vattnet, inte båten. Här är vad som gäller på västkusten, på ostkusten och i sötvatten, vilken viktgräns som står i godkännandena och när hamnen kan kräva mer än lagen.

Får jag använda biocidfärg på västkusten?

Ja, om färgen är godkänd för västkusten och båten har en egenvikt över 200 kg.

Kemiskt eller biologiskt verkande påväxthämmande bottenfärger räknas som biocidprodukter, och de måste granskas och godkännas av Kemikalieinspektionen innan de får säljas eller användas i Sverige. Godkännandet gäller aldrig färgen i allmänhet, utan ett bestämt användningsområde. För västkusten är området formulerat som påväxt av vattenlevande organismer på båtar med en egenvikt över 200 kg och med huvudsaklig förtöjningsplats på Västkusten, från Trelleborg till norska gränsen.

Det är alltså båtens huvudsakliga förtöjningsplats som styr vilket godkännande som gäller, inte var du råkar segla under sommaren. Villkoren för varje godkänd produkt finns i bekämpningsmedelsregistret och ska dessutom stå på produktens etikett, så det går att kontrollera i butiken innan färgen köps.

Kemikalieinspektionen är tydlig med följden av att gå utanför villkoren: att använda en biocidprodukt i strid mot villkoren i beslutet om godkännande är ett miljöbrott. Tennorganiska färger är en stängd fråga sedan länge. TBT har varit förbjudet för fritidsbåtar sedan 1989, och Transportstyrelsen påminner om att båtägare, båtklubbar och andra verksamhetsutövare måste vidta åtgärder för att hindra fortsatt tillförsel av TBT till miljön.

Vad gäller på ostkusten och i Östersjön?

Samma princip som på västkusten, men med ett eget godkännande som gäller från Örskär till Trelleborg.

För ostkusten finns egna godkännanden med motsvarande formulering: påväxt av vattenlevande organismer på båtar med en egenvikt över 200 kg och med huvudsaklig förtöjningsplats på Ostkusten, från Örskär till Trelleborg. Örskär utanför norra Uppland är den norra gränsen för var det över huvud taget finns godkända antifoulingprodukter i Sverige.

Eftersom godkännandena är skrivna per område är en färg som är godkänd för västkusten inte automatiskt godkänd för ostkusten. Områdena prövas var för sig, och det är villkoren i det enskilda beslutet som avgör var och på vilka båtar färgen får användas. Läs därför vilket område som anges på etiketten och jämför med var båten har sin plats.

Ligger båten i ett gränsland, till exempel norrut mot Örskär eller i en insjö en bit från kusten, är det värt att kontrollera saken innan färgen köps. Hamnar och kommuner kan dessutom ställa krav utöver det nationella godkännandet, och det tar vi upp längre ner på sidan.

Vad gäller i Mälaren och andra insjöar?

Där finns inga godkända antifoulingprodukter alls, och detsamma gäller Bottniska viken norr om Örskär.

Kemikalieinspektionen skriver att det för båtar som i huvudsak används i Bottniska viken, norr om Örskär, och i sötvatten inte finns några godkända antifoulingprodukter, och att man där bara får använda så kallade fysikaliskt verkande färger som inte kräver godkännande. Det gäller Mälaren, Vänern, Vättern, Hjälmaren och alla andra insjöar på samma sätt som det gäller kusten norr om Örskär.

Skillnaden mellan de två kategorierna ligger i verkningssättet. Det är den kemiska eller biologiska verkan som gör en påväxthämmande färg till en biocidprodukt, och det är därför en fysikaliskt verkande färg kan användas utan godkännande. Vad en enskild produkt är godkänd för, eller om den alls behöver godkännande, framgår av etiketten och av bekämpningsmedelsregistret.

Praktiskt innebär det att påväxten hanteras på annat sätt i insjöarna. Vilka möjligheter som finns på plats varierar mellan hamnar och klubbar, så fråga varvet vad deras uppställningsyta, spolplatta och lyftkapacitet tillåter innan säsongen planeras.

Vad gäller för båtar under 200 kg?

Godkännandena är skrivna för båtar med en egenvikt över 200 kg, så lättare båtar faller utanför den formuleringen.

Viktgränsen är lätt att missa, eftersom den står i godkännandet och inte i marknadsföringen av färgen. Både ostkustens och västkustens användningsområden är formulerade för båtar med en egenvikt över 200 kg. En jolle, en liten öppen motorbåt eller en lätt daysailer som väger mindre än så omfattas inte av den formuleringen.

Följden blir att det inte finns något godkänt användningsområde att luta sig mot för den båten, och användning i strid mot villkoren beskriver Kemikalieinspektionen som ett miljöbrott. Kontrollen är enkel att göra: står det en viktgräns och ett område på etiketten som inte stämmer med din båt, är färgen inte avsedd för den. För lättare båtar återstår fysikaliskt verkande färger och de metoder som inte verkar kemiskt eller biologiskt alls.

Är du osäker på båtens egenvikt står den ofta i tillverkarens uppgifter för modellen, och en del varv kan läsa av vikten när båten lyfts. Det är en uppgift värd att ha nedskriven ändå, eftersom den styr både lyft och uppallning.

Kan hamnen ha hårdare krav än lagen?

Ja. Reglerna ligger i tre lager, och det är oftast hamnens eller klubbens lager som märks mest i praktiken.

Det första lagret är nationellt och handlar om vilken färg som får användas: Kemikalieinspektionens godkännande med sitt område och sin viktgräns, och Transportstyrelsens krav på att verksamhetsutövare hindrar fortsatt tillförsel av TBT. Det andra lagret är kommunalt och riktar sig mot hamnarna. Det tredje lagret är avtalet, alltså hamnens och båtklubbens egna villkor för plats, uppställning och sjösättning.

Göteborg är det tydligaste exemplet på det andra lagret. Göteborgs Stad kräver att varje fritidsbåtshamn med uppställningsyta ska ha en handlingsplan för att säkerställa att inga båtar med gamla lager bottenfärg som innehåller tennorganiska föreningar finns inom hamnens område. Planen ska vara tidsatt och bör normalt innehålla inventering, utredning eller mätning samt slutlig hantering av båtar med förhöjda halter TBT. Som minst måste båtar byggda 1998 eller tidigare utredas, och saknas uppgift om byggår, eller har båten tidigare varit yrkesfartyg, ska den undersökas.

Datumet 1 april 2027, som ofta dyker upp i diskussioner om bottenfärg, är ingen nationell regel. Det kommer från ett föreläggande om utfasningsplan som Miljöförvaltningen riktat mot Grefab, och innebär att ingen båt med otillåten färg får sjösättas i Grefabs hamnar efter det datumet. Varken Kemikalieinspektionens eller Transportstyrelsens sidor om bottenfärg nämner något sådant årtal. Vad som faktiskt gäller i Göteborg går vi igenom i guiden om TBT-intyg i Göteborg.

I Stockholm ser bilden annorlunda ut. Där finns rådgivande referensvärden för utfasning av biocider på båtskrov, som flera kommuner har tagit efter. De är rådgivande och inte nationella gränsvärden, men de används när mätvärden ska bedömas. Det tredje lagret är samtidigt det som avgör din vardag: vilken dokumentation en enskild hamn kräver framgår inte av de nationella reglerna, utan av hamnens egna villkor. Fråga därför hamnen eller klubben i god tid före sjösättning vad de vill se.

Hur vet jag vilken färg som sitter på båten?

Genom en XRF-mätning av skrovet, som läser av metallhalterna i färglagren på plats.

Gamla färglager är sällan dokumenterade. Kvitton och tidigare ägares minnesbilder räcker sällan hela vägen på en båt som bytt ägare några gånger, och det är just de gamla lagren under de nya som frågan handlar om. Det som ger ett svar är en XRF-mätning, där ett handhållet instrument läser av halterna av bland annat tenn och koppar i ett antal mätpunkter på skrovet.

Riktvärdet för tenn är 100 mikrogram per kvadratcentimeter, och det ska bedömas per enskild mätpunkt och inte som ett medelvärde för skrovet. Attributionen skiljer sig mellan källorna: Göteborgs Stad hänvisar värdet till Chalmers tekniska högskola i väntan på ett nationellt riktvärde, medan Svenska Båtunionens batmiljo.se hänvisar det till Transportstyrelsen. För koppar finns inget nationellt värde alls, utan det som används i praktiken är Stockholms rådgivande referensvärde på 1 000 mikrogram per kvadratcentimeter.

Mätningen görs medan båten står på land, vilket gör upptagningen eller vårrustningen till ett naturligt tillfälle. Vad en mätning kostar, hur den går till och vad protokollet innehåller går vi igenom i guiden om XRF-mätning av båtbotten.

Vanliga frågor

Är det tillåtet att använda biocidfärg i Mälaren?

Nej. Kemikalieinspektionen anger att det inte finns några godkända antifoulingprodukter för sötvatten eller för Bottniska viken norr om Örskär. Där får bara fysikaliskt verkande färger, som inte kräver godkännande, användas. Att använda en biocidprodukt i strid mot villkoren i godkännandet är ett miljöbrott.

Gäller 1 april 2027 i hela Sverige?

Nej. Datumet kommer från ett föreläggande om utfasningsplan som Miljöförvaltningen riktat mot Grefab i Göteborg, och innebär att ingen båt med otillåten färg får sjösättas i Grefabs hamnar efter det datumet. Varken Kemikalieinspektionens eller Transportstyrelsens sidor om bottenfärg nämner något nationellt datum av det slaget.

Hur vet jag om min bottenfärg är godkänd?

Villkoren för varje godkänd produkt finns i bekämpningsmedelsregistret och ska även stå på produktens etikett. Där framgår vilket område godkännandet gäller, Ostkusten från Örskär till Trelleborg eller Västkusten från Trelleborg till norska gränsen, och att det avser båtar med en egenvikt över 200 kg.

Båten ligger på västkusten men jag seglar i Östersjön, vilket område gäller?

Godkännandena är skrivna utifrån båtens huvudsakliga förtöjningsplats, inte utifrån var båten används under säsongen. Ligger båten i huvudsak på västkusten är det västkustens godkännande som är avgörande när du väljer färg.

Källor

Mer från Dockio

Dockio